Konst av delar och helhet

Skalan i Kimmo Kumelas (f.1971) konst varierar från liten till massiv. De små teckningarna utgör flerdelade serier som ibland är kombinerade med större teckningar vars nedre kant har lämnats obehandlad. Tidningssidorna där texten och bilderna är täckta och några överraskande element till lägger sista handen vid helheten.

När Kumela täcker böckernas och tidningarnas sidor från ord till ord lämnar han ett tecken men samtidigt stryker det bort. Vi är då i tecknandets/skrivandets/målandets sfärer där det synliga blir osynligt och får en ny synlig form. Det är kanske därför hans verk känns så melankoliska, det som tidigare var synligt har nu försvunnit under den nya ytan. Man får en hänvisning till någonting som var där, som är som ett minne man lämnat bakom sig. I melankoli dör eller försvinner kärleksobjektet så att det inte längre är möjligt att älska det. I Kumelas verk har den täckta texten gått förlorad, vi ser bara dess skugga eller spår.

Kumela använder ofta collageteknik i sina verk. Jag kallar det hellre collage än installation eftersom , liksom hos kubisterna, kontrastering i hans verk är anspråkslös och betonar ytvariationer. En annan koppling till kubismen är det hur konstnären leker med böcker och tidningar, alltså med texter. Han tycks fråga på metanivån vad som är skillnaden mellan att läsa text och att läsa bild eller finns det egentligen någon skillnad där?

När Kumela tecknar på tidningspapper bearbetar han målandets grundfrågor. Han är då i direkt kontakt med skikt, ytor och täckning. Grundmaterialet som glimmer svagt lägger sin egen dimension där åskådaren kan umgås med Kumelas tekniska val. Dagstidningens vardagliga sida med sina snabbt glömda nyheter blir i Kumelas händer tragisk, poetisk, humoristisk, beroende på synvinkel men i alla fall blir det mycket mer intressant än tidigare.

En del av Kimmo Kumelas verk nästan kräver att bli sedd. Deras klotterliknande karaktär ger ett dimmliknande intryck som fängslar åskådarens blick. I dessa fläckiga teckningar Kumela tycks forska i linjen och grunder i dess skapande. Den blyga men spjuveraktiga humorn i hans verk kryddar den filosofiska aspekten i hans arbetssätt. Det hur konstnären ständigt arbetar med gesternas, framställningens, teknikens och visualitetens problematik gör hans arbetssätt filosofiskt men trots detta är hans konst inte allvarsam utan lekfull, och i sin romantiska känslomässighet, en aning ironisk. Med olika sätt att hänga upp delarna av sina verk skapar Kumela intressanta skillnader i framställningen och berättandet även om verkhelheten består av samma delar. På så sätt blir enstaka verk grundelement i berättandet och får nya toner beroende på situation. Man vill gärna stanna längre vid Kumelas “pussel”.

Juha-Heikki Tihinen

19.5.10

Äkkigalleria i Jyväskylä



Äkkigalleria arrangerar utställning med tema Kärnkraft. Deltagande konstnärer är Tuomo Blomqvist, Erika Erre, Juho Jäppinen, the JKL-Collective, Jaana Kautto, Hannu Korpinen, Kimmo Kumela, Down Leikkonen och Matti Reivi.

Utställningen är öppen från 20. till 23. Maj dagligen klockan 13-19.

Kauppakatu 3, Jyväskylä.

Vernissagen är torsdag den 20. Maj klockan 15-17. Välkommen!

Inga kommentarer: